Varje nytt andetag är en helt ny början.
Så brukar jag tänka när jag skall återinrätta mig i det absoluta nuet.
Oftast märker man inte när medvetenheten eller rättare sagt egenkontrollen över tankarna gått förlorad. Plötsligt står man bara där i en mentalt underläge utan att ha kontrollerat vart man hamnade med psykspinnet.
'Nuförtiden händer detta mig bara när jag är extra sårbar, som om jag är väldigt trött eller inte följt mina strategier för att balansera mellan de yttre kraven och de inre känslorna.
För många år sedan, innan jag fann mognaden, teknikerna och kunskapen som övning ger, kunde jag mycket oftare hitta axlarna uppe vid öronen utan att ha lyft dem dit själv. Då kändes det som jag hade två liv. Först mitt medvetna liv jag hade kontroll över - och sedan kroppen som verkade leva helt utlämnad åt sig själv efter bästa förmåga.
Det var först efter att jag praktiserat och verkligen implementerat MediYogan i min vardag som jag fick andrum och verklig kontakt med min kropp.
Idag lever jag och min kropp i en fin nära relation, som jag söker vårda genom empati och diciplin.
Jag har upptäckt att kroppen har en mycket högre moral och diciplin än jag själv har. Och genom MediYogan kom jag att inse vem min bästa lärare är..
Min kropp. Det enda jag behöver tänka på och ta ansvar för är det långa yogiska djupa andetaget. Sköter jag det enligt konstens alla regler, kommer resten i balans på ett eller annat sätt. Det börja alltid med dagens första långa djupa andetag. Först efter det, kan jag försätta mig i kroppslig balans för dagens lärorika gåvor eller utmaning.
