Lördag 10 mars

Idag för 15 år sen bodde jag i Helsingborg. Med närhet till havet. Dannmark, Helsingör med tåget till Lousiana och bronsskulpturerna av Giacometti. Gigantiska gestalnngar av varelser flera meter högre än jag själv, patinerade och skimrande.
Dessa konstverk drabbade mig djupt. De talade till mig och inspirerade mig.
När jag tänker på dem idag minns jag hur mycket oupptäckt potential vi alla har som lurar inom oss.
Vad står i vägen för vårt nästa steg mot förverkligandet av våra drömmar?
Eller är drömmarnas själva funktion att förbli just drömmar, fantasifoster av en framtid som vi skjuter framför oss.
Man säger ju att människans själ dör, samma dag hon ger upp sina drömmar.
Är det att vara desillusionerad? Kanske...
Vad drömmer jag om? Min högsta dröm är att skapa ett terapeutiskt yogacenter i Tärnsjö, för vård -och omsorgspersonal. En lokal inbjudande liten värld bortom allat vad krav heter. En plats där alla som ger vård, service och vänlighet. Får landa på en fårskinnsmatta framför ett tänt ljus i trettio minuter på betald arbetstid för att få sträcka ut kroppen, njuta av vägledd meditation och terapeutisk yogisk andning i organ-tekniskt läkande yogaställningar, antingen sittande på stol eller på matta. Dricka gott te, höra den läkande chakra gongen, äta en frukt och få tillbaka all energi som givits ut under dagens arbete, för att på så vis ha en extra bonus dag med sig hem, som om man bara vilat hela dagen.

Jaa det är den effekten bara 30 min yoga har på oss människor. Evidensbaserad forskning har lett till denna faktiska sanning.

Detta är min dröm. Att få skapa en vacker plats, en daglig retreat mitt i centrala Tärnsjö, för alla de som inte kan hosta upp stålar till en lyxig resa till andra varmare breddgrader.

Må det bli så nån dag. Amen